fyra väskor och några dumlekolor

och plötsligt så var vi bara här. på riktigt. fyra resväskor, linso och jag. plus lite matsäck som mamma packat ner, svensk choklad. å vad jag vill äta dumle.

det är så konstigt allt där här, när man tänker på det. Vi bor inte hemma längre. vi flyttade faktiskt. jag kommer ihåg första gången jag berättade att "jag ska  flytta till england", en gympaträning för tre och ett halv år sedan. och sen dess har väl den meningen rullat fram cirkus oräkneliga gånger, ibland kanske som försvar för att visa att jag hade någon form av framtidsplaner, ibland för att det lät så otroligt fint, ibland till och med av vana, men mest för att jag visste att det faktiskt skulle bli så, om jag verkligen ville.
Trots att jag sagt det så många gånger, drömt fint om pubar, parker och gator med fina hus, så var det inte förrän vi kom hit som jag faktiskt insåg att - jag gjorde det, på riktigt. om ärligheten ska fram så har jag faktiskt inte insett det förrän nu, ungefär. och det känns så härligt, overkligt, underbart, häftigt och lite läskigt på samma gång.

här om dagen när jag skypeade med min lilla pappa så kikade vi på bilder från när jag var sisådär 5-7 år. hahaha, skrattade så mycket, att den där lilla tussen faktiskt bor i england nu, betalar för sina egna tandborstar, jobbar hela dagarna och snor papper på marks&spencer's toalett.

Så vad jag vill säga med detta är egentligen, att gud vad vi är duktiga, bra, bäst. jag och linn. nu skulle jag vilja hylla oss till skyarna samtidigt som himlen fylls av raketer och guldglitter. tänk vad duktiga vi är, och att vi faktiskt gjorde det, vi flyttade.

Men,  det är inte bara vi som borde sitta på en tron av guld, utan även min fina fina pappa och min fina fina mamma. nu när man inte längre bor hemma, får mat på bordet, kramar på kvällen, ren tvätt på morgonen, pengar för bio och en hund som man kan använda som huvudkudde, så inser man verkligen hur otroligt mycket ni har gjort för mig. man tror att man insett det tidigare, men nej icke, inte alls, inte ens nära på. Så, förlåt förlåt förlåt för alla gånger jag bråkat, skrikit och varit dum, och tack tack tack för allt ni har gjort och för att ni alltid har varit där, och för att det alltid funnits messmör i kylskåpet. och snart kommer ni hit, tio dagar. åh.

vi är verkligen världsbäst. helan.